10 december, 2017

Årets bästa läsupplevelser

Bild härifrån.

Hur många böcker har du läst i år? 46 stycken än så länge. Siktar på 50, men vet inte om jag kommer klara det.
Vilken bok började du året med? Amerikanska gudar av Neil Gaiman. Mycket bra. Gav den fyra av fem stjärnor.
Vilken bok läste du senast? Genuine Fraud av E. Lockhart. Rekommenderar ej.
Läste du fler kvinnliga eller manliga författare? Kvinnor, of course. Har bara läst åtta män hittills i år.
Läste du någon debutant? Sally Rooney, Isabelle Ståhl, Ulla Donner och Adrian Perera är de jag kommer på nu.
Läste du om någon bok? Ja, faktiskt. Har inte gjort det på år och dagar, men av någon anledning fick jag för mig att läsa om Popco av Scarlett Thomas, som jag tyckte jättebra om då jag läste den första gången. Kunde konstatera att min smak har ändrats en hel del under årens lopp. Den var inte alls så bra som jag mindes den.
Vilken bokkaraktär kunde du mest relatera till? Varför? Vill säga Frances i Samtal med vänner, men är inte på långt när lika smart som henne. 
Lämnade du någon bok på hälft? Varför? Ja, säkert, men kommer inte ihåg vilken eller vilka dessa var.
Vilket språk läste du mest på? Svenska.
Blev du besviken på någon bok? So sad today av Melissa Broder föll mig inte alls i smaken. Blev främst irriterade på språket, men tyckte också att många av essäerna var intetsägande och ointressanta. Störst av allt av Malin Persson Giolito, som blivit så hyllad, tyckte jag bara var okej. Vet inte vad jag hade väntat mig, men hade svårt att engagera mig i den överhuvudtaget.
Vilken var årets bästa bok? Ett litet liv. Enkelt.
Vilka böcker ser du fram emot att läsa nästa år? Marlena av Julie Buntin, Little Fires Everywhere av Celeste Ng, Promising Young Women av Suzanne Scanlon, One of Us Is Lying av Karen McManus, Lollo av Linna Johansson, Vända hem av Yaa Gyasi och många många till.

★★★ 

Och nu, without further ado, över till årets bästa läsupplevelser (som vanligt utan inbördes ordning):

Samtal med vänner av Sally Rooney
Denna hyllade och hajpade debutroman handlar om Frances och Bobbi - före detta flickvänner, numera bästa vänner. De är studenter, poeter och intellektuella, vars liv tar en vändning när de träffar fotografen Melissa och hennes snygga skådespelande man Nick, som Frances genast fattar tycke för.
Det är nog dialogerna som sticker ut mest i denna bok. De var så klockrena och lyckades förmedla väldigt mycket utan att man skrevs på näsan. Det finns många böcker som liknar denna, men Sally Rooney hanterar språket och storyn bättre än de flesta.
 
Ett litet liv av Hanya Yanagihara 
Känns både svårt och onödigt att skriva något om den typ mest omtalade boken de senaste åren, annat än att jag älskade den (trots att den ibland var melodramatisk och upprepande). Levde verkligen med dessa karaktärer inom mig och ville aldrig att boken skulle ta slut, vilket säger en hel del eftersom den är över 700 sidor lång. Den enda boken som jag gett fem stjärnor i år. 
 
Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
"Jag minns aldrig saker jag har upplevt ensam. Allt man upplever ensam känns overkligt."
Ännu en debutroman. Denna blev nominerad till Augustpriset, men vann inte. Den handlar om Elise, en universitetsstudent som Tinder-dejtar och knaprar piller, när hon inte festar eller har ångest. Den har beskrivits som "en samtidsskildring", "en Stockholmsskildring" och "deprimerande", och jag kan hålla med om allt utom det sista. Jag tyckte inte att den var deprimerande, men kanske har jag högre tröskel än andra. Språket var enkelt och snyggt och jag läste ut den på en dag. Längtar efter att få läsa mer av min namne.

Vi kom över havet av Julie Otsuka
En kort och intensiv bok som handlar om de japanska postorderbrudarna som skeppades över till Kalifornien i början av 1900-talet. Skriven i vi-form, i korta kapitel och med knivskarpa och obarmhärtiga iakttagelser. Mycket drabbande och viktig, eftersom den tar upp en del av historien som de flesta säkert inte känner till (det gjorde i varje fall inte jag).
 
När reglerna slutat gälla av Ariel Levy
Ariel Levy beskriver sitt liv efter det att hon förlorar både barn, fru och ekonomisk trygghet, men också tiden som ledde fram till detta. Gillade att den var så sakligt skriven, att den inte blev för blöt och sentimental, trots det tunga ämnet. Var också intressant att läsa om de människor hon träffat genom sitt arbete som journalist och hur hon arbetade sig upp till den position hon har idag. Varm, humoristisk och oerhört sorgligt på samma gång. 
 
H som i hök av Helen Macdonald
Mera sorg och död. Har jag bara läst sådant i år? Denna är en självbiografi som handlar om hur Macdonald tog sig an uppgiften att tämja en duvhök för att hantera sorgen efter sin pappas död. Mycket naturbeskrivningar, mycket falkenerarhistoria, mycket bra!

Här kan ni se vad jag läste 2016 2015 2014 2013 20122011 2010 2009 och 2008

Inga kommentarer :