Decembertankar

Här knallar livet på, även om jag inte dokumenterar det så flitigt. Min favorithögtid närmar sig så småningom, men i år kommer den med blandade känslor. Min käraste moffa är mycket sjuk och det gör det svårt att tänka på mycket annat än honom. Jag har närmare till gråten än vanligt och har fått bita ihop många gånger på jobbet när tankarna vandrat iväg. När jag är hemma låter jag dem dock flöda fritt (både tankarna och tårarna).
Jag har fått ett deltidsvikariat på det dagis jag varit på de senaste åren. Det är bara för två månader, men det har varit skönt att för en gångs skull ha en riktig lön och bestämda arbetstider.
Något jag glömt att nämna här på bloggen är att jag bestämde mig för att inte påbörja mina yogastudier i höstas. När jag hörde talas om att det fanns en yogalärarutbildning så nära mig och att den var på svenska blev jag så peppad att jag totalt förbisåg att det rörde sig om en yogaform jag inte är bekant med. Det kändes som ett överkomligt problem och jag tänkte mest att det skulle bli intressant att testa på något nytt. Men ju mer jag lärde mig om kundalini, desto högre ringde varningsklockorna. Det verkade helt enkelt för flummigt för mig, som helst vill göra yogan jordnära och tillgänglig för alla. Det känns inte som att kundalini är det. När utbildningen dessutom kostar tusentals euro och sträcker sig över två år behöver den kännas hundra procent rätt för att vara motiverande. Så så här blev det nu. Ångrar mig inte det minsta, utan är bara glad att jag lyckades dra mig ur i sista stund. Vet inte om jag längre vill bli yogalärare ens, men kanske ändrar jag mig i framtiden. Har hur som helst inte yogat alls de senaste tre månaderna, eftersom jag ägnat största delen av min lediga tid till att skriva, och tydligen är jag inkapabel att hålla två intressen vid liv samtidigt. När jag skrivit klart mitt projekt hoppas jag att lusten att yoga återvänder. Vet att min rygg och nacke skulle tacka mig för det.
Min lilla Billie har jag fått lämpa över på mamma och Filip för gott. Hon har sedan jag skaffade henne haft två bostäder, men ju äldre hon blivit desto svårare har det blivit att ha henne hos mig där hon hela tiden är inomhus. Hos mamma, som bor i egnahemshus, kan hon vara ute så mycket hon vill och blir inte lika rastlös. Det är ju inte som jag tänkte mig att det skulle bli när jag skaffade katt, men det kändes nästan som djurplågeri att ha henne här så därför fick jag lov att släppa iväg henne. 

★

Om ni, som mig, gillar att marinera er i jul kan jag rekommendera min julfilmslista med tjugoen julfilmer från fyrtiotalet fram till nu. Den har några år på nacken redan, men är alltid aktuell. Har själv inte sett en enda julfilm i år ännu, eftersom jag precis börjat se på Downton Abbey och inte kan slita mig från det. (Ja, Ellen, du läste rätt!) Men ännu hinner jag ju.