25 september, 2017

Försovning, fest, fomo

Försov mig till jobbet idag. Jag brukar inte stänga av alarmet i sömnen, men kanske gjorde jag det i morse, eller så var det telefonen som krånglade. Kom i alla fall iväg till slut och fick äta riskakor och morötter till lunch då jag inte hunnit fixa något annat. 
Var på Ellens trettioårsfest i lördags. Åt chips och vegansk hot dog och konstaterade för hundrade gången att man borde bli rökare för att inte missa halva festen. Igår försvann hela dagen oerhört snabbt utan att jag märkte det. Var dock inte bakfull, vilket var skönt. Kollade på Marnie för andra eller tredje gången och handlade mat och godis med brorsan. Vi bestämde att vi ska åka till Finlands flygmuseum i Vanda någon helg snart. Jag kan åka vart som helst bara jag får åka på utflykt. 
Får fomo ungefär fyra gånger per dag när jag ser alla events som ordnas i Åbo och Helsingfors som jag inte kan gå på. Tänker att jag borde flytta dit, men fattar inte hur det ska gå till. Känner mig aldrig så mycket som en lantis som när jag är i Helsingfors. Har alltid fel kläder, fel frisyr, fel dialekt. Dessutom skrämmer kollektivtrafiken mig. Är rädd att kliva av på fel ställe och tappa bort mig. Men älskar det också. Gillar tanken på mig i en storstad.
Har skrivit en halv dikt idag och 200 ord på en annan grej. Har verkligen skrivlust just nu och hoppas att jag orkar fortsätta även när den sinar. Försöker hålla inspirationen levande genom att läsa, lyssna på bokpoddar och kolla på Babel. Det funkar ganska bra. Det hjälper att det finns så oerhört många skrivande människor, att det inte är så ovanligt som jag kanske vill tro. 
Nu är klockan över tio och jag skulle kunna somna precis här. Böjar redan sju imorgon. Ska bara se klart Babel och sedan ska jag sova.

19 september, 2017

What's my stance on 9/11? Oh um, anti. It was a tragedy, I mean we lost 19 of our best guys.


Baby Driver ★★★½☆☆
Är svag för den här typen av filmen, what can I say? Ingen unik film precis, men med ett bra soundtrack och så där lagom spännande.
The Beguiled ★★☆☆☆
Såg den här på bio och den var väldigt vacker att titta på. Tyvärr var innehållet desto svagare och flera av skådespelarinsatserna halvtaskiga. Känns som om Sofia Coppola tappat stinget.
The Big Sick ★★★☆☆
Baserad på Kumail Nanjianis eget liv. Handlar om hur han träffar och blir kär i Emily, som drabbas av en mystisk sjukdom som gör att hon till slut hamnar i koma. Kumail måste då handskas med både Emilys och sina egna föräldrar, som båda är skeptiska till deras förhållande, samtidigt som han försöker upprätthålla en karriär inom stand-up. Stundtals väldigt rolig, men kunde ha haft ett större djup som kontrast.
Everything, Everything ★★½☆☆☆
En typisk gullig YA-story. Har faktiskt boken den är baserad på hemma, men har inte läst den. 
My Cousin Rachel ★★½☆☆☆
Ville tycka mer om den här filmen än jag gjorde, pga innehåller typ allt jag tycker om, men tyvärr höll det inte riktigt. Borde kanske läsa boken istället, den ska tydligen vara mycket bättre.
Unlocked ★★☆☆☆
Jag minns inte mycket av den här. Inte ett superbra tecken, va?

14 september, 2017

I korthet

Har:
✿ börjat i bokcirkel! Vi läser Den svavelgula himlen av Kjell Westö som första bok.
✿ målat klart mitt nygamla bord + stolar. Från pastell till nattsvart. Mycket nöjd.
✿ fått tillbaka läslusten.
✿ skrivit (minst) 500 ord om dagen i elva dagar.
✿ varit på bio med Ellen och Pär. The Beguiled. Kan gott skippas.
✿ börjat snegla på höst- och vinterkläder. Vill slippa frysa i år.
✿ fått jobba precis lagom mycket.
✿ sett på orimligt många brittiska kriminalserier. De bästa var Strike och Trust Me.
✿ knappt yogat på två veckor och är på riktigt noll stressad över detta.
✿ börjat göra sheet masks så ofta jag kan för att motverka kylan som börjar sippra in. Kyla = torrhet.
✿ börjat lyssna på Skäringer & Mannheimer. Älskar dem!

Och det är väl typ allt som hänt de senaste veckorna. Alldeles lagom takt för mig just nu.

31 augusti, 2017

Inte ännu, men snart

Det är en månad och sex dagar kvar tills jag börjar skolan. Den sjätte oktober börjar jag nämligen mina studier vid Kundaliniyoga Institutet. (Det gör mig galen att det är särskrivet. Är det faktiskt korrekt svenska?) Vet inte ens om jag skrivit om det här. Det känns som om jag har berättat det för varenda människa jag träffat. Dessutom har jag vetat om att jag haft en plats sedan mars så jag har pratat och tänkt på det hur länge som helst redan. Det känns lite som old news fast jag inte ens börjat ännu.
Om två år är jag färdig yogalärare. Det är ganska lång tid. Man kan få yogalärarcertifikat på bara några månader, men då måste man till huvudstaden eller åtminstone ganska långt söderut. Dessutom kostar det i princip lika mycket att göra utbildningen på två år som på tre månader och jag har inte råd att betala tusentals euro i en klumpsumma bara sådär. 
Jag har aldrig testat kundaliniyoga. Det kanske låter märkligt. Märkligt att börja en utbildning på två år i något man aldrig testat. Men så är det nu. Den yoga jag själv håller på med är oftast vinyasa flow eller ashtanga (fast ashtanga allt mer sällan). Inom kundaliniyogan håller man mycket på med mantran och meditation, vilket är något jag i princip inte har någon erfarenhet av alls. Men det verkar intressant och som något som kunde vara bra för mig. Det är också därför jag går den här utbildningen - för mig själv. Visst vill jag kunna lära ut yoga, men mest vill jag fortsätta min egen utveckling och hitta ett hållbart sätt att leva på.
Det är jobbigt att tänka att jag ska fokusera så mycket på mig själv de kommande åren, det känns som om jag redan gjort och gör det tillräckligt. Det känns så självupptaget, och ibland är jag rädd för att jag är alldeles för mycket av en egoist. Varför ska jag lägga två år på att "hitta mig själv", när jag kunde göra något mycket viktigare, vettigare, något som inte bara hjälper mig utan andra också?
Har inget bra svar på det. Eller. Det jag hoppas på är att bli hel och trygg i mig själv under utbildningens gång, att jag hittar sätt att hantera ångest och andra svårigheter på som jag sedan kan föra vidare till andra. Just nu kan och har jag inte det.
Baserat på det jag läst och hört om den här utbildningen är jag beredd på att det kommer bli jobbigt. Det kanske är svårt att fatta om man inte vet något om den. För en utomstående kanske det låter som om det kommer bli gröna juicer, tända ljus och om shanti för hela slanten, men det är bara på ytan. Det som jag är rädd för är det som kommer hända innanför. Hur som helst blir det en spännande höst och en nystart för mig. Får se hur det går.

29 augusti, 2017

Tre låtar och artister jag lyssnat sönder i sommar:


Kane Strang - My Smile Is Extinct 


Methyl Ethel - Drink Wine 


Dot Hacker - C Section

24 augusti, 2017

Bokläget just nu


Böcker för mig är: LAJF. Nä, men seriöst skulle livet vara så mycket tråkigare utan böcker. Tänk vilken lyx (och hur lätt det är) att kunna plocka fram en bok när det känns lite tråkigt och bara försvinna in i ett annat liv ett tag. 
Just nu läser jag: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Har kommit av mig lite dock pga orkar inte läsa de dagar jag jobbar.
En perfekt läsplats är: sängen. Punkt slut. Läser i princip aldrig någon annanstans.
En bok alla borde läsa: Usch, så svårt. Det beror så mycket på vad vinkeln är. Men en bok som jag faktiskt flera gånger tänkt att jag vill stoppa i handen på folk är Hatet: en bok om antifeminism av Maria Sveland. En superkonkret och lättillgänglig bok om kvinnohat som alla "jag skulle inte precis kalla mig feminist"-personer borde läsa.
Pappersbok eller e-bok: Pappersbok, 100%.
En bok jag kan läsa flera gånger om: Har läst om oerhört få böcker. Även om jag älskat många, många böcker kan jag aldrig motivera mig själv att läsa om dem då det finns så oändligt mycket nytt som lockar. Men okej, har faktiskt läst om alla Harry Potter-böckerna och kommer säkert göra det igen någon gång.
Min favoritförfattare: Jag är ju en sådan som gillar att lista, rangordna och kategorisera och har således naturligtvis en lista med favoriter. Några sådana är Shirley Jackson, Marisha Pessl, Helen Oyeyemi, Jennifer duBois, Neil Gaiman, Gillian Flynn och Liv Strömquist.
Det här skrivs det alltför lite böcker om: Asså, känner inte att jag har tillräckligt bra koll för att uttala mig? Den lilla procent böcker jag har koll på är knappast representativa för hela världen.
Den bok som berört mig mest är: Jaha, det är nu det kommer fram hur känslokall jag är. Har så svårt att bli riktigt berörd av filmer och böcker (och ofta också real life). Är jag empatistörd eller? Nä, tror inte det ändå. Den enda bok som dyker upp spontant är A Little Life av Hanya Yanagihara, den var ändå rätt tung och lockade fram några slags ~feelings~.
I höst ser jag fram emot att läsa: I djupt vatten av Paula Hawkins, Samtal med vänner av Sally Rooney, Väggen av Marlen Haushofer och typ hundra böcker till. Som vanligt.

17 augusti, 2017

Nytt i lägenheten

Håller på och byter ut de flesta av mina möbler en efter en. De som jag har nu är nästan alla sådana jag fått av släktingar och trots att de har tjänat sina syften väl är de inte nödvändigtvis sådana jag hade valt att köpa själv. Tidigare har jag varken haft råd eller känt något intresse av att lägga pengar på inredning, men i och med flytten har det plötsligt blivit viktigt för mig att ha ett ställe som känns som jag. Jag vet att det kommer att bli tumultartat rent känslomässigt under hösten när jag börjar min utbildning och då kan det vara bra att ha en fysisk plats som är lugn och hemtrevlig och trygg.



Det första köpet är den vita och grå byrån som syns här ovan. Jag köpte den på rea från Ellos (tyvärr är den slutsåld i denna kombo nu) och gillar den skarpt. Det andra köpet är bordet och stolarna på första bilden. Jag gick en runda på Åldringsvännernas loppis igår och hade väl inte egentligen tänkt köpa något, men så fick jag syn på pinnstolarna och kunde inte lämna kvar dem. Så nu har jag ett persikofärgat matbord och typ inga pengar. Färgen kommer jag åtgärda redan i helgen eventuellt och pengarna...ja, sådant brukar lösa sig på något sätt.

14 augusti, 2017

Några ögonblick från de senaste veckorna

I princip halva augusti har redan gått och jag har återgått till jobbet och vardagsrutinerna. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle bli en person som gladde sig åt att vara tillbaka på jobbet efter en ledighet, men nu är jag faktiskt det. På riktigt. Kan bara konstatera att jag trivs väldigt bra på mitt jobb. 
Förhoppningsvis håller sommarvärmen i sig ett tag ännu. Har redan ångest över att det ska bli vinter i år också. Klarar knappt av att tänka på det. Mitt hat för vintern verkar bli större för varje år som går. Hur som helst, glöm vintern! Herregud. *lev i nuet* Här är några ögonblick från slutet av juli/början av augusti:

Den sista lördagen i juli tog jag tåget ner till huvudstaden för att hänga med mina kusiner. Kolla vad fina! Är så glad över att ha så nära band till min familj och släkt. Vi lagade mat, peppade med musik och provade kläder innan vi begav oss in mot stan. ↑

Vi satte oss på en uteservering ett tag innan vi (okej, mest jag) blev hungriga och traskade gata upp och ner för att hitta ett bra ställe att äta på. När det var avklarat begav vi oss mot Kajsaniemiparken där vi skulle se Red Hot Chili Peppers. Jag var så taggad att jag höll på att gå av. Var ett sådant enormt fan av dem i tonåren och den delen av mig kommer alltid att älska dem intensivt. 


Tyvärr spelade de ju på festival så för det första var setet kortare än normalt och för det andra så såg man knappt någonting eftersom det bara fanns ståplatser. Såklart höll jag också på att få en panikattack precis när vi ställt oss på en bra plats och folk började trycka på från alla håll. Klarar inte av mycket folk + trånga utrymmen. Drog mig tillbaka mot en av sidorna och grabbade tag i en bit stängsel. Höll i mig så hårt att knogarna vitnade. En av säkerhetsvakterna såg väl paniken i mina ögon och lovade att hålla koll på mig. De två sakerna (stängslet och vakten) gjorde att jag kunde slappna av lite och faktiskt uppskatta musiken.

Sjöng/skrålade med i alla låtar och var så glad att de spelade en massa gammalt material (och förvånad över att jag kunde texterna så bra ännu). Så himla mycket nostalgi. Anthony gjorde någon slags spontanhyllning till Hillel och Josh rev av Debaser av Pixies som encore. Flea gick på händerna och var lika energisk som vanligt och Chad var...Chad. På det stora hela var det en lyckad konsert. Hade dock gärna sett mer och sluppit både paniken och det äckliga fyllot som dansade framför oss och förstörde stämningen.

Innan jag åkte till Helsingfors flyttade jag i princip alla mina grejer till min nya lägenhet för att jag skulle slippa göra det i all hast när jag kom hem. Det är fortfarande en del som ska fixas på nya stället ("behöver" taklampor, en vardagsrumsmatta, flera växter, nytt matbord och stolar, flera bokhyllor osv osv), men det känns redan ganska hemtrevligt här. Har hängt min nya Matisse-plansch i sovrummet, har en soffa, har fått balkongmöbler av mommo så att jag kan sitta ute och läsa...It's all bleedin' comin together! Kommer nog trivas här.

Här är ett hörn av vardagsrummet och en hund som brorsan vaktade förra veckan. Som ni ser ligger fortfarande en del böcker på golvet och färre lär de ju knappast bli med tiden...

Ja, och så har jag klippt mig och haft s-v-i-n-mycket ångest också. Fast de två sakerna har inget med varandra att göra. Har inte haft så här starka ångestkänslor på sex år och då var det en felaktig medicin som orsakade det. Nu har jag bara mitt eget vridna huvud att skylla på. Har kommit till en del nya insikter den här sommaren och äntligen insett vad som är grunden till mina depressiva perioder och min osäkerhet. Kanske borde jag fattat det redan för länge sedan, men har nog inte varit mottaglig förrän nu. Anyway, har en himla massa arbete framför mig och kommer nog trampa på många tår och fatta en hel del tvivelaktiga beslut innan jag är där jag vill vara, men ska göra mitt bästa för att göra processen så smärtfri som möjligt för mig själv och de runt mig. 

28 juli, 2017

Ch-ch-changes


Har haft fullt upp den här veckan med att flytta och ha ångest om vartannat och samtidigt och mest hela tiden faktiskt. Men. Imorgon åker jag till Helsingfors för att se Red Hot Chili Peppers. Hoppas att det ska kunna blåsa bort all ångest och fylla skallen med en massa good vibes istället.